I Söndags åkte Björn till jobbet. Vi har hunnit med mycket i helgen och är ganska förberedda för bebisen nu. Dessutom har Björn damsugat och plockade i hela huset (min man är UNDERBAR). Jag hade svårt att somna och var i stort sätt vaken då björn kom hem vid halv två på natten. Jag gick upp och försökte sova i sängen men det gick väll sådär, hade ont i magen och allt kändes fel. Vid halv fyra vaknade jag och hade fortfarande ont. Jag sa till Björn att jag ville sova på soffan men han tyckte vi skulle ringa till förlossningen som sa att vi skulle komma in..

Halv fem var vi i kalmar och fick till att börja med ligga i en timma för att kolla samman dragningarna. En barnmorskan undersökte mig och kom fram till att jag hade värkar men att eftersom det inte gjorde så ont var det ingen fara. jag var öppen en centimeter och skulle få stanna kvar tills en läkare kom för att titta på mig. Klockan var nu kvart över sex och läkaren skulle komma vid sju så vi fick försöka sova så gott vi kunde. Björn fick sova sittandes i stolen och jag på undersöknings bädden. Läkaren ville ha kvar mig ett par timmar till och lät oss få ett annat rum där vi kröp ner i den lilla sängen och försökte sova. Vid nio blev jag undersökt igen och fick veta att jag var 1,2 centimeter öppen. Jag fick åka hem men skulle ta det lugnt. Vissa kan gå hela tiden ut och vara öppna en centimeter men det kan lika gärna komma vilken dag som helst.

vid kvar över elva bäddade jag och älsklinger ner oss i sängen här hemma och båda somnade ganska fort. Jag har fått lite smak på hur en värk känns och kanske var detta en varningssignal att man ska ta det lugnt? Jag har inte gjort så överdrivet mycket i och för sig men kanske är jag lite för envis ;)