Nittonåriga Sanna har precis slutat skolan. Sommaren är det hon har kvar innan det är dags att lämna ungdomen bakom sig och ta klivit in i vuxenvärlden. Efter en kväll på krogen träffar hon Liam och de fattar genast tycke för varandra. I ett desperat försök att behålla känslan som uppstått följer hon med honom hem. Liam är nyinflyttad och bor centralt i en lägenhet med tre andra vänner. Lyckan är total för Sanna som aldrig känt såhär förut och Liam i sin tur har äntligen funnit kvinnan han vill dela sitt liv med. Dom kompletterar varandra på alla sätt, deras framtid ser ljus ut och det tycks inte finnas något som kan få dem isär.

Känslan av förälskelse övergår snart till förtvivlan då hon kommer underfull med att hon är kär i Liams bästa vän - André. I förnekelse stannar Sanna kvar i förhållandet medan veckorna går. Både till det yttre och som person är det mycket som skiljer de båda männen åt. Liam är omtänksam, rak på sak och social. André är tillbakadragen, tyst och hemlighetsfull. Till råga på allt verka han dessutom avsky allt som har med Sanna att göra. Han vill inte tilltala henne eller ens sitta med då vännerna är samlade, ännu mindre ge henne en chans att lära känna honom. Den förbjudna kärleken och längtan får henne att en dag göra det otänkbara då hon inte längre kan stå emot det hon känner. Sanna slits mellan att göra slut och på så sätt ägna all sin tid åt att få den hon verkligen vill ha, å andra sidan vågar hon inte då Liam är den enda länken hon har till André. Blind av kärlek ser hon ingen annan utväg än att stanna i hopp om att till slut övertala André om att ge henne en chans. André slits mellan de för honom okända känslorna Sanna tillfört och vännen han haft så långt han kan minnas. Hjärtat vill en sak och huvudet en annan, som in inte det vore svårt nog flyttar Sanna in i lägenheten och frestelsen finns därmed där hela tiden.

Jag älskar sättet du tittar på mig med glimten i ögat som säger allt då orden inte räcker till,
Sättet du ler avslöjar allt och jag vet precis hur du tänker eller vad du vill.


Jag älskar hur du håller om mig då det är halt och du är rädd att jag ska falla,
du ger mig både trygghet och värme då vintrarna är kalla.

Jag älskar när du öppnar dörren oavsett om det behövs eller ej,
det har du alltid gjort men det är fortfarande lika smickrande för mig.

Jag älskar hur du uppvaktar mig utan att du ens behöver,
Jag har tappat räkning på alla blommor, dikter, sötsaker och annat du räckt över.

Du ska veta att jag blir lika glad varje gång oavsett om det gäller en blomma eller grej,
men den riktiga gåvan är tiden jag spenderar med dig.

Jag älskar hur du alltid sätter familjen i första hand,
hur du tar dig tid med vår son och anser att viktigast är att vi har varann.

Jag har aldrig hört dig klaga vare sig på att han är jobbig eller att du inte har tid,
när det gäller familjen finns du där alltid.

Jag älskar sättet du är perfekt med allting,
Jag tackar gud för att det var just jag som fick din ring.

Glöden för dig kommer alltid att brinna,
ingen kommer någonsin att kunna ta din plats eller få mig att försvinna.

//25/11 2011 
Grattis på 6-års dagen min älskade,
Jag älskar dig av hela mitt hjärta...

(1:a bilden på Björn. Tagen knappt en timme efter att jag mött honom på stationen... han hade ingen aning om att jag tog kort HaHa)

Ser Du den där mannen som sover under bron,
hemlös och ensam med smutsiga skor?
Och kvinnan som samlar på burkar och skräp?
Det är Sverige i dag...

Ser Du inte alla dessa trasiga hem?
När mor och far är skilda kommer barnen i kläm
och andra som lever i övergräpp och hot,
Det är Sverige just i dag...

Ser Du alla män i maktens korridorer som sliter åt
sig fallskärmar och lämnar öppna sår?
Vad hände med pratet om etik och moral?
Det är Sverige just i dag...

Ser Du inte våldet på gator och torg?
Ta en titt på Malmö, Stockholm och Göteborg;
Man sparkar och dödar tar det aldrig slut?
Det är Sverige just i dag...

Jag tänker be för Sverige be med Mej!
Jag tänder ett ljus för Sverige tänd med Mej!
Det är något som hänt Mitt kära fosterland
Jag tänker be för Sverige be med Mej!

Kyrkor som sover sin törnrosasömn,
Det som dom en gång stod för är för
länge sedan glömt, För kristendom är
bara ett vackert ideal
Det är Sverige just i dag

Tiden den är mogen och nu så ska det ske
Har Du kvar Din Tro så ropa ut den och be!
Vi ber om en eld som blir till en brand över
hela Sveriges land!


Vi tänder ett ljus för Sverige!

Det var oktober 2009. Chris Medina och hans fästmö Juliana planerade sitt giftermål för fullt då hon var med i en bilolycka som försatte henne i koma. Läkarna sa att hon inte skulle överleva och rådde honom därför att stänga av maskinen och låta henne få somna in. Chris vägrade då han var övertygad om att hon skulle vakna. Vilket hon gjorde efter 1½ månad. Dessvärre fick hon bestående hjärnskador och kunde varken gå eller ta hand om sig själv. Chris och Julianas mor sköter om henne hemifrån och gör allt för att finnas till hands. Texten i sig säger allt om hur stark deras kärlek är. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna då jag ser videon med klipp både från innan och efter olyckan.

Texten på svenska för er som inte kan engelska: 

"What are words"
Vart du än är, är jag nära.
Vart du än går, ska jag finnas.
Varje gång du viskar mitt namn ska du få se.
Varenda sak jag lovar ska jag hålla,
För vilken typ av man skulle jag vara,
om jag skulle lämna när du behöver mig
som mest.

Vad har ord för betydelse
om du verkligen inte menar det när du säger dom?
Vad har ord för betydelse
om de bara är till för när man har det bra?
Det är dom inte när det gäller kärlek.
För du säger dem högt, dessa ord.
De försvinner aldrig.
De lever på, även när vi är borta

Och jag vet att en ängel sändes bara för mig.
Och jag vet att jag är menad att vara där jag är.
Och jag kommer att finnas ståendes intill
henne ikväll.
Och jag kommer att vara vid din sida.
Jag skulle aldrig sticka när hon behöver mig
som mest.

Vart du än är, är jag nära.
Vart du än går, ska jag finnas där
och jag ska vara här för evigt mer
Varenda sak jag lovar ska jag hålla
 för vilken typ av man skulle jag vara om jag skulle lämna dig
när du behöver mig mest.

Mitt musikgeni till man gjorde denna låter *stolt*

Lite nostalgi såhär på kvällskvisten ^^



...eller vad säger du Puki ;*

Den 11 November 2007 rullar tåget in på Legazpi plattform i Madrid. 23 åriga soldaten Josue Estebanez har åkt ensam för att medverka i en nationalistisk demonstration som ska äga rum. När han gör sig redo att stiga av får han syn på ett 50tal AFA ligister som står och väntar på perrongen. Gänget är beväpnade med knogjärn, knivar, påkar och tårgasbomber som de har tänkt att använda för att stoppa den demonstration som Josue ska närvara vid. Tunnelbanans Övervaknings kameror fångar hela förloppet. På bandet ser man hur Josue tittar ut genom fönstret. Han har varit med länge nog för att förstå att det kommer att bli bråk. Han är orolig och instängd i en tågvagn varifrån han inte kan fly. Gänget får syn på honom genom glasdörrarna och ler förtjust av att se en av sina ”fiender” ensam och fångad. Med tanke på hur många de är kommer det att bli en lätt match. Tiden är knapp och Josue har ingen chans att ta sig därifrån utan att bli sedd. Han vet att det bästa försvaret är anfall och som situationen ser ut kan han absolut inte visa sin rädsla. Han drar fram sin armé kniv och gömmer den i handen då gänget gör sig redo att gå ombord på tåget. De hånler och skrattar åt hur lätt det kommer bli att attackera honom. När gänget stiger på flockas de snabbt runt Josue. Dessa gäng bruka slåss på det viset att de omringar och sedan går på i flock med sparkar och slag så det sista Josue vill är att hamna i underläge. I videon ser man hur de direkt gör sig redo att slåss mot på Josue, en kille tar bland annat demonstrativt på sig sitt knogjärn medan de andra maskerar sina ansikten. Trots risken att bli klassad som feg försöker Josue att kliva av tåget men då blockerar 16 åriga Carlos Palomino och hans vän dörren. I ett försök att provocera fram ett bråk frågar Carlos ut Josue om dennes kläder. Carlos visste inte om att Josue bar sin armé kniv och att han var beredd att försvara sig. Då Carlos greppar tag i hans tröja väljer Josue att snabbt dra kniven och hugga innan bråket bryter ut. Han puttar därefter Carlos bort från sig varpå Carlos vänner fångar upp och fort för honom ut ur vagnen. Följande minuter ser man hur Josue vankar av och an inne i vagnen, likt ett fångat djur. Carlos vänner springer då och då in i vagnen och kastar saker såsom brandsläckare och annat de fått tag i. Då de vid ett tillfälle går på från båda hållen använder Josue kniven igen för att försvara sig och skadar en av männen lindrigt. Först när de kastar in en rökbomb gör Josue ett försök att springa från platsen. Hela gänget springer efter. Vad man inte får se på bandet är att de till slut fick tag i Josue och förmodligen hade slagit ihjäl honom om inte poliser kommit för att ingripa. Josue hamnade på sjukhus där han blev behandlad för livshotade skador med sedan utskriven och satt i häktet. Man kan säga att han hade tur för Carlos däremot överlevde inte….

2009 dömdes Josue Estebanez till sammanlagt 26 års fängelse för mord. Det vill säga 19 år för mordet på Carlos och ytterligare 7 år för mordförsök på hans vän Alexander. Utöver det ska han också betala 100.000 € i skadestånd till Carlos familj.

Vad tycker ni andra som ser videon? Är det mord eller är det självförsvar? Låt inte deras åsikter eller bakgrund spela in utan bedöm bara efter händelsen i sig… Är domen rätt?

Själv tycker jag att det är sjukt hur de kan döma Josue för mord när han så uppenbart blev trängd och provecerad. Man ser tydligt att han försökte gå ut ur vagnen men blev stoppad. Man ser också hur gänget flockas runt honom och hur de njuter av att ha honom trängd. Jag vill påpeka att jag efter att ha googlat har förstått att dessa ”gäng” slagsmål är mycket mer brutalare än de som förekommer i Sverige. Det är med andra ord inget man vill utsätta sig för. I mina ögon spelar det ingen roll vad Josue hade för åsikter för hur man än vrider och vänder på det var han ensam mot 50 stycken personer som var ute efter honom…


Varning! Videon innehåller inspelningen från överbevakningskamerorna som även att det inte visar så mycket kan uppfattas som stötande…

Jag minns så väl när denna bilden togs. Jag och Björn träffades efter MÅNGA mail och ännu fler timmars prat i mobilen. Han åkte till mig för att stanna över helgen och jag stod nervöst och väntade vid stationen. Jag hade testat hela min garderob för att hitta något fint att ha på mig och därför glömt mobilen hemma. Därför fick inte Björn något svar på de sista tre meddelanden han skickat. Då jag inte svarat trodde han att jag fegat ur och blev orolig. Han bodde i Porsjus men var uthyrd till ett företag i Trollhättan dit han åkt ifrån denna kväll. Klockan var 18:20 när han steg av tåget i Emmaboda och tittade efter mig. Jag stod med två kompisar då detta trots allt var första mötet och mamma hade varnat mig fler än en gång om vad som kunde hända om man inte var försiktig. Då nästan alla resenärer gått förbi trodde även jag att han fått kalla fötter och struntat i att dyka upp. Det var Jonna som fick syn på honom först och pekade för att fånga min uppmärksamhet. Jag sken upp och all oro som byggt upp under dagarna försvann. Med en ytlig kram hälsade vi, för trots att vi inte var främlingar kände vi inte varandra ännu. Vi gick ensamma hem till min lägenhet och tog en fika. Hela tiden tänkte jag att han var kortare än jag trott men den tanken kom jag snabbt över då jag upptäckte att jag kunde vila mot hans axel då vi kramades (Björn är några centimeter längre än mig). Jag fastnade för hans blick och den trygghet han gav från första stund. Björn har det härligaste leendet jag någonsin sett och han är en mycket omtänksam person. Såhär i efterhand har jag frågat Björn vad han fastnade för hos mig. Han svarade att jag var blyg och det gillade han… inte det svaret jag hade tänkt kanske men jag kan förstå vad han menar….

Från första stund respekterade och uppvaktade han mig likt ingen annan gjort. Jag behöver aldrig be om hjälp för han finns alltid där. Det har nu gått fem år sedan bilden togs. På den tiden var han inte lika gråhårig och jag vägde ett antal kilo mindre än jag gör idag. Mitt hår var både längre och ljusare men han förlät mig för att jag klippte det kort, jag får göra vad jag vill bara jag inte blonderar det säger han. Jag kunde inte slita blicken ifrån honom då och jag kan inte göra det nu heller. Detta var vårt första möte men jag visste redan då att detta var mannen jag ville leva resten av mitt liv med. Fyra månader efter det att bilden togs flyttade Björn 160 mil för att bli min sambo. Efter ett år förlovade vi oss sedan blev det hus och giftermål. Vår son har nu hunnit fylla ett år och vem vet vad framtiden har att erbjuda. Kärleken är lika stark nu som då och jag kunde inte valt en bättre livskamrat att dela allt det goda i livet med. Han finns vid min sida i vått och torrt och det finns inget som kan få mig att vika ifrån hans. Jag älskar dig, du gör mig hel ♥

Fästmön vågade inte närvaro vid begravningen men med Sara Mohammas publicerades detta avskedsbrev:

ABBAS!
Jag beklagar den sorg som nu drabbar din mamma. Jag är djupt ledsen för oss båda och jag sörjer både för mig och för henne. Jag har skuldkänslor för det som hände dig, men samtidigt vet jag att jag är oskyldig. Jag är också ett offer. Kunde jag ge mitt liv för att du skulle leva skulle jag göra det. Men det kan jag inte och jag mår fruktansvärt dåligt. Mitt liv är sorg. Älskar dig för alltid. Jag har fortfarande förlovningsringen på mitt finger.

Din fästmö



Idag är det 5 år sedan Abbas tog sitt sista andetag. Mördad för kärleken. Jag kommer aldrig att glömmde det fruktansvärda öde han gick till mötes men inte heller hur dåligt rättsverige faktiskt fungerar. Det är sjukt att detta kunde ske och att de ansvariga gick fria. Abbas hade tre önskningar: att förlova sig, gifta sig och leva resten av sitt liv med sin flickvän. Dom hann vara förlovade i ett dygn. Idag tänder jag ett ljus för att hedra Abbas minne...

Jag kunde inte låta bli att skriva några rader om detta, Kommentera gärna! Såg denna video och jag blev slagen av likheterna. En kille som hette Dave Rothenberg blev svårt brända då han var liten av sin egna far. När han blev äldre bytte hamn namn till "Dave Dave" som för att frige sig från sin far. Michael jackson och "DaveDave" blev nära vänner och Michael betalade mycket av de operationer DaveDave behövde. Kort efter Michael Jacksons bortgång ställde DaveDave upp och pratade hos Larry King om hans död och deras relation. När man sett DaveDave i detta klipp kan man inte låta bli att tänka på hur slående lik han är Michael på flera sätt... Fans har reagerat på att DaveDave hos larry king hade bruna ögon fast han i egentligen har gröna. Hans arm är inte som den ska vara, rösten stämmer inte från de andra klipp som funnits på Davedaves sida (men som nu är borttagna). Avgör själv...

Min mamma har lärt mig att vissa vänner växer man ifrån, det är livets gång och inget att bli ledsen över. Jag känner mig ibland lite ensam då jag kommer fram till att jag inte har några jag umgås med förutom enstaka personer och familjen. Elias tar upp all min tid och jag vill hinna med Björn så mycket det går. Man är inte femton år längre och kan därför inte träffa vännerna på fester som man brukade. Sedan kommer jag fram till att det spelar ingen roll för dom få vänner jag har kvar som jag träffar (sällan men i alla fall..) betyder så otroligt mer än att ha massa kompisar man inte står så nära. När jag sedan tänker efter har jag aldrig haft så stort kompisgäng som jag hela tiden trott. Jag har däremot många bekanta. Genom åren går man skilda vägar och söker andra saker i livet. Många vänner har jag inte ens kontakt med längre medan andra hänger kvar. Jag har världens bästa och mest intressanta vän som tyvärr bor i skitiga Malmö ;) Han pluggar och jag vet att det kommer bli något stort av honom. Han har alltid varit en människa som står för sin sak och som folk dras till *stolt* Saknar honom jävligt mycket jävligt ofta. Soheil säger alltid vad han tycker och lockar fram det bästa ur en. Han finns alltid där och har gjort det sedan första gången vi träffades för tio år sedan. Det är vänner som han som gör livet speciellt.

//Fick den av Soheil vintern 2001 och det kunde inte varit mer sant =)
Älskar dig min vän, vad vore jag utan dig? Jag kommer alltid stanna kvar ;)
 

När vi träffades första gången visste jag direkt,

att jag ville leva med dig för du passade mig perfekt.

Du förstår och du behandlar mig lik ingen annan gjort,

Nu firar vi fyra år, tänk va tiden går fort.

Vi blev sambo snabbt och förlovade oss efter ett år,

jag lägger handen på hjärtat och känner hur det slår.

Du kände detsamma och vi gick fort fram,

kärleken är att veta vart man har varann.

Andre året skaffade vi hus och bil,

vi renoverade och planerade vårat liv.

Lyckan är att få somna med dig intill,

och att vakna upp vid din sida är något jag alltid vill.

Tredje året friade du och vi blev man och fru,

ingen har behandlat mig så bra som du.

Det är ingen hemlighet hur jag känner,

vi är inte bara gifta utan också bästa vänner.

drömmen blev sann och jag lever det liv jag alltid ville,

och efter fyra år ihop föddes vår lilla kille.

Vår son är vacker som en ängel och så lik sin far,

du och Elias är det finaste jag har.

Livet är underbart och jag saknar ingenting,

Nu och för alltid är jag din...


//Till min Man på våran 4-års dag
Älskar dig, du gör mig hel

(Låten i videon har Björn gjort & det är även han som sjunger)

Det första jag gjorde när jag vaknade idag var att gå ut och titta efter Diva. Hon rymde igår på eftermiddagen och hade varit borta sedan dess. Hon var inte i trädgården som vanligt så jag gick in och åt frukost. Efter en timma gick jag ut igen och då väntade hon på mig. jag lyfte upp henne och märkte att hon hade ont. Jag väckte Björn som trodde det kunde bero på att hon ätit något konstigt eller att hon inte gått på lådan på länge. Hon brukar i normala fall äta det första hon gör då hon varit ute men inte idag. Hon ville vara hos oss hela tiden. Hon pep och ville inte sova även att hon var mycket trött. Hon kunde inte bestämma sig för om hon skulle ligga i soffan, på mattan eller bakom soffan. Jag ringde efter vetrinär som sa att vi kunde komma in imorgon eller idag, vilket som passade oss bäst. Självklart ville vi inte att hon skulle lida så vi valde att åka in idag.



 

Då Diva klev ur buren för att bli undersökt fick dom ge henne lugnande för hon morrade och fräste direkt någon tog i henne. Vi fick ett kostnadesföslag på 3000 men röntgen visade att hennes inre organ låg tryckta åt sidan mot revbenen. Förmodligen har Diva blivit påkörd och fått sig en ordentlig smäll.  Vi fick veta att det skulle kosta 10000 att operera men förmodligen mer men att det nog inte skulle räcka. Hade vi valt att komma in imorgon hade Diva dött under natten. Diva led något oerhört och vi bestämde så på grund av detta att låta henne somna in...

Vi tog av Diva halsbandet så att hon skulle kunna andas lättare. Jag och Björn klappade henne och stannade hos henne tills hon slutade andas. Min söta lilla ängel, att ett djur kan betyda så mycket. För oss var hon en familjemedlem. Vi fick med henne hem och begravde henne  vid ett träd i skogen bakom vår trädgård. Vi valde en plats där man kunde se huset, det kändes lite bättre att veta att hon skulle finnas nära oss i alla fall. Hon ville alltid vara med överallt. Jag la kattfoder i lådan hos henne. Dels för att hon älskade sitt kattfoder men också för att hon inte hade ätit sedan igår då hon försvann.

Vila i frid mattes älskling