Jag minns så väl när denna bilden togs. Jag och Björn träffades efter MÅNGA mail och ännu fler timmars prat i mobilen. Han åkte till mig för att stanna över helgen och jag stod nervöst och väntade vid stationen. Jag hade testat hela min garderob för att hitta något fint att ha på mig och därför glömt mobilen hemma. Därför fick inte Björn något svar på de sista tre meddelanden han skickat. Då jag inte svarat trodde han att jag fegat ur och blev orolig. Han bodde i Porsjus men var uthyrd till ett företag i Trollhättan dit han åkt ifrån denna kväll. Klockan var 18:20 när han steg av tåget i Emmaboda och tittade efter mig. Jag stod med två kompisar då detta trots allt var första mötet och mamma hade varnat mig fler än en gång om vad som kunde hända om man inte var försiktig. Då nästan alla resenärer gått förbi trodde även jag att han fått kalla fötter och struntat i att dyka upp. Det var Jonna som fick syn på honom först och pekade för att fånga min uppmärksamhet. Jag sken upp och all oro som byggt upp under dagarna försvann. Med en ytlig kram hälsade vi, för trots att vi inte var främlingar kände vi inte varandra ännu. Vi gick ensamma hem till min lägenhet och tog en fika. Hela tiden tänkte jag att han var kortare än jag trott men den tanken kom jag snabbt över då jag upptäckte att jag kunde vila mot hans axel då vi kramades (Björn är några centimeter längre än mig). Jag fastnade för hans blick och den trygghet han gav från första stund. Björn har det härligaste leendet jag någonsin sett och han är en mycket omtänksam person. Såhär i efterhand har jag frågat Björn vad han fastnade för hos mig. Han svarade att jag var blyg och det gillade han… inte det svaret jag hade tänkt kanske men jag kan förstå vad han menar….

Från första stund respekterade och uppvaktade han mig likt ingen annan gjort. Jag behöver aldrig be om hjälp för han finns alltid där. Det har nu gått fem år sedan bilden togs. På den tiden var han inte lika gråhårig och jag vägde ett antal kilo mindre än jag gör idag. Mitt hår var både längre och ljusare men han förlät mig för att jag klippte det kort, jag får göra vad jag vill bara jag inte blonderar det säger han. Jag kunde inte slita blicken ifrån honom då och jag kan inte göra det nu heller. Detta var vårt första möte men jag visste redan då att detta var mannen jag ville leva resten av mitt liv med. Fyra månader efter det att bilden togs flyttade Björn 160 mil för att bli min sambo. Efter ett år förlovade vi oss sedan blev det hus och giftermål. Vår son har nu hunnit fylla ett år och vem vet vad framtiden har att erbjuda. Kärleken är lika stark nu som då och jag kunde inte valt en bättre livskamrat att dela allt det goda i livet med. Han finns vid min sida i vått och torrt och det finns inget som kan få mig att vika ifrån hans. Jag älskar dig, du gör mig hel ♥

I helgen var vi hos Stefan och Emelie och åt middag. Vi spelade Buzz och drack lite vin vilket var precis lika trevligt som det låter. Elias bläddrade i en serietidning och Stefan pekade på framsidan och sa "kalle Anka". Alla vek sig av skratt då Elias sa detsamma utan några som helst talfel.... om han kan säga det borde det väl inte vara så svårt att säga farmor eller mormor?!?

Firade Björns andra fars dag i söndags :) Passade även på att uppvakta Tapio men min far i Örsjö var inte hemma så jag får ta mig an honom i veckan om han inte har fullt upp med jobbet. Ska ringa imorgon och kolla läget...

Syrran och Elice hälsade på i Måndags, jag får aldrig nog av dom *mys* Det blir nog min tur att ta mig till Nybro snart :)

Björn och jag har kommit fram till att vi ska ta tag i huset. Rum för rum ska vi gå igenom och ändra om så att vi äntligen blir nöjda. Vi ska börja med Elias rum och förhoppningsvis ska det bli klart innan månaden är slut. Det svåra blir golvet, vi vet inte om vi ska byta platmatta nu eller vänta... fast i och för sig ska han bara sova där, lekrummet ska ju bli på nerevåningen så kanske går det att vänta? *hmmm* Tänk Tänk....

Fästmön vågade inte närvaro vid begravningen men med Sara Mohammas publicerades detta avskedsbrev:

ABBAS!
Jag beklagar den sorg som nu drabbar din mamma. Jag är djupt ledsen för oss båda och jag sörjer både för mig och för henne. Jag har skuldkänslor för det som hände dig, men samtidigt vet jag att jag är oskyldig. Jag är också ett offer. Kunde jag ge mitt liv för att du skulle leva skulle jag göra det. Men det kan jag inte och jag mår fruktansvärt dåligt. Mitt liv är sorg. Älskar dig för alltid. Jag har fortfarande förlovningsringen på mitt finger.

Din fästmö



Idag är det 5 år sedan Abbas tog sitt sista andetag. Mördad för kärleken. Jag kommer aldrig att glömmde det fruktansvärda öde han gick till mötes men inte heller hur dåligt rättsverige faktiskt fungerar. Det är sjukt att detta kunde ske och att de ansvariga gick fria. Abbas hade tre önskningar: att förlova sig, gifta sig och leva resten av sitt liv med sin flickvän. Dom hann vara förlovade i ett dygn. Idag tänder jag ett ljus för att hedra Abbas minne...

Förra helgen var det full rulle. På fredagen fika jag med Anna Ödlund som var nere i krokarna en sväng, det bruka ju tyvärr bli några månader mellan besöken. Dessutom hade mamma halloween middag som blivit lite av en tradition. Tyvärr kom jag och Björn på det i sista stund och kunde inte klä ut oss men lite smink funkade lika bra det... nästan! Bäst klädd var ändå Stefan som Dracula HA HA Jävligt trevligt var det men roligast måste ändå varit mamma som ville skrämma Milo men blev själv blev rädd för allt :D

På Lördagen fick jag besök av Marielle som stannade över natten. Vi hann med både film och spel och var i säng alltför sent. Den bruden är jävligt kräsen när det gäller film: det fick inte vara drama, inte äventyr men action gick bra om det inte slogs för mycket. Det fick absolut inte vara en si-fi rulle men gärna fantasy - skräck kunde hon tänka sig som om filmen var zombie fri och med LAGOM blod och död. Filmen fick gärna vara lom men absolut inte seg… Japp, leta rätt på en sådan film om ni kan!

                
                
                 

I veckan blev äntligen besöket i Kalmar av. När jag var med Elias hos läkaren sist hittade de ett blås ljud när de lyssnade på honom. Det var säkert ingen fara men eftersom Björns lillebro haft ett hjärtfel beslutade de att kolla upp saken. När vi kom till sjukhuset blev Elias mycket upprörd vilket såklart var jobbigt även för oss. De lyssnade på honom, tog EKG och kollade men allt såg bra ut. Läkaren ville ta ett ultraljud men eftersom Elias var så ledsen fick vi låna en vagn och gå runt i korridorerna tills han somnade. Även ultraljudet såg bra ut och Elias är så frisk han kan bli vilket var en stor lättnad.

I Fredags kom Björns bror Niklas på besök vilket ledde till pinsamt mycket tvspel. Niklas och Björn var som två förvuxna barn (söta sådana) men Niklas åkte hem redan på lördagskvällen. När jag skulle lägga mig klockan kvart i tolv vaknade såklart Elias. Jag förstod ganska snart att han inte tänkte somna om så jag tog upp honom och följande sex timmar höll han mig sällskap utan att vilja sova. INGET fungerade. Vid klockan sex på morgonen bytte Björn av mig och jag kunde sova i några timmar. Elias hade inte sovit mer än en kvart under den tiden. Vet inte vad han fick för spel men han somnade inte fören min mamma kom på besök… envisa unge!

Elias växer så man hinner knappt med. Han säger ju både mamma, pappa och nänne (Nappen). Han pekar på allt han ser och vill veta vad det är, han går runt, tar sig upp i soffan och far omkring överallt! Idag när vi vaknade gick han runt i vardagsrummet och sa ”kmo” (Kimmo) stup i kvarten men jag fick förklara att Kimmo var i Nybro. Först när han fick glass slutade han tjata för då var det ”glazz” som gällde istället, dom är ju inte svåra att övertala de små  ;)