25 November ♥


Jag minns så väl när denna bilden togs. Jag och Björn träffades efter MÅNGA mail och ännu fler timmars prat i mobilen. Han åkte till mig för att stanna över helgen och jag stod nervöst och väntade vid stationen. Jag hade testat hela min garderob för att hitta något fint att ha på mig och därför glömt mobilen hemma. Därför fick inte Björn något svar på de sista tre meddelanden han skickat. Då jag inte svarat trodde han att jag fegat ur och blev orolig. Han bodde i Porsjus men var uthyrd till ett företag i Trollhättan dit han åkt ifrån denna kväll. Klockan var 18:20 när han steg av tåget i Emmaboda och tittade efter mig. Jag stod med två kompisar då detta trots allt var första mötet och mamma hade varnat mig fler än en gång om vad som kunde hända om man inte var försiktig. Då nästan alla resenärer gått förbi trodde även jag att han fått kalla fötter och struntat i att dyka upp. Det var Jonna som fick syn på honom först och pekade för att fånga min uppmärksamhet. Jag sken upp och all oro som byggt upp under dagarna försvann. Med en ytlig kram hälsade vi, för trots att vi inte var främlingar kände vi inte varandra ännu. Vi gick ensamma hem till min lägenhet och tog en fika. Hela tiden tänkte jag att han var kortare än jag trott men den tanken kom jag snabbt över då jag upptäckte att jag kunde vila mot hans axel då vi kramades (Björn är några centimeter längre än mig). Jag fastnade för hans blick och den trygghet han gav från första stund. Björn har det härligaste leendet jag någonsin sett och han är en mycket omtänksam person. Såhär i efterhand har jag frågat Björn vad han fastnade för hos mig. Han svarade att jag var blyg och det gillade han… inte det svaret jag hade tänkt kanske men jag kan förstå vad han menar….

Från första stund respekterade och uppvaktade han mig likt ingen annan gjort. Jag behöver aldrig be om hjälp för han finns alltid där. Det har nu gått fem år sedan bilden togs. På den tiden var han inte lika gråhårig och jag vägde ett antal kilo mindre än jag gör idag. Mitt hår var både längre och ljusare men han förlät mig för att jag klippte det kort, jag får göra vad jag vill bara jag inte blonderar det säger han. Jag kunde inte slita blicken ifrån honom då och jag kan inte göra det nu heller. Detta var vårt första möte men jag visste redan då att detta var mannen jag ville leva resten av mitt liv med. Fyra månader efter det att bilden togs flyttade Björn 160 mil för att bli min sambo. Efter ett år förlovade vi oss sedan blev det hus och giftermål. Vår son har nu hunnit fylla ett år och vem vet vad framtiden har att erbjuda. Kärleken är lika stark nu som då och jag kunde inte valt en bättre livskamrat att dela allt det goda i livet med. Han finns vid min sida i vått och torrt och det finns inget som kan få mig att vika ifrån hans. Jag älskar dig, du gör mig hel ♥



Kommentarer
Elle

Ååh vad roligt att läsa detta som du har berättat förut och på bilden var ni ju grymt söta ihop! Fasen vad busig du ser ut alltså!! ;)

<3 PussKram från Elle :)

2010-12-10 @ 16:49:36


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Fru Bodin

Living the dream

RSS 2.0