29 Oktober
Efter nästan en månad sedan hennes bortgång var det i fredags dags för Ewas begravning. Då det var min första begravning visste jag inte riktigt hur jag skulle känna. Det var så surrealistiskt samtidigt som det nu blev verkligt att hon faktiskt är borta. Det var kul att se att så många ville komma och säga farväl, kapellet var fullt och på fikan efteråt kunde man nästan känna hennes närvaro.
Sov gott ”stumpan”, vi möts åter <3
Kommentarer
Trackback
