19 September
Okej, nur är det inte roligt längre. Jag har sedan dag ett längtar tills vår bebis ska komma men nu räknar jag ner dagarna. På riktigt. Jag vaknade varannan timma om nätterna på grund av foglossning, förvärkar eller att jag behöver gå på toaletten och nej, det är inget vidare. Men mitt i allt jobbiga får jag en klapp inifrån magen och då kan man inte göra annat än att le och klappa tillbaka. Det är helt klart värt det! Jag har svårt att tänka mig hur det kommer att bli, om bara 2½ vecka ska vi vara föräldrar. Mamma och pappa. Helt underbart och helt overkligen *ler stort* Jag kunde inte valt en bättre man att dela detta med och jag längtar så tills han får hålla vår son/dotter i famnen första gången... När vi två blir tre...
Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen men det är för att min kära svärmor inte varit på nätet och om sanningen ska fram är ju denna blogg mest till för henne... och en handfull till =) Välkommen hem Birgit, nu ska här skrivas igen! ;)
Bror Stefan knackade på rutan och skrämde nästan ihjäl mig, jag har sett för många skräckfilmer i mitt liv och mina nerver är väl inte som dom borde! Han kom knappt innanför dörren innan Björn klappade händerna och frågade om det var dags för lite tevespel. Så ja, dom sitter i källaren nu och leker för fullt.. Jag ska ner och kolla till dom, sedan blir det fotboll för hela slanten. barcelona spelar och det får vi ju inte missa ;)
han var o skrämde oss innan,jäkla unge.jag tittade ut men altanen var tom så jag trodde det va möss i väggen..ha ha ha inte roligt alls jo lite ;)Stefan va mer äm nöjd.
Nu är jag hemma från Estland och vi väntar på den Lille/lilla. Vi syns snart.
