21 September
NU är det inte långt kvar!
Jag trodde först att det var en flicka men Björn har bestämt sagt från dag ett att det är en pojke. Fast sista veckorna har han ändrat sig och han tror nu att det är en liten tös som ligger i magen och väntar på att få komma ut. Vi blir så klart glada vad vi än får men jag är så förvirrad att jag inte ens kan gissa på vad jag tror det är ha ha
Jag blir galen på mina feta fingrar! Jag har svullnat i både ben och händer och det är ömt och irriterande *grrr* Jag kan inte ha vanliga strumpor längre för det sitter åt (till min mammas stora lycka, hon tar varje chans hon får att skratta åt mig). Varje natt då Björn sticker till jobbet frågar jag mig själv om det är inatt det ska ske- är det dags för oss att bli föräldrar nu? Varje förvärka får mig att känna efter ifall det är något nytt jag känner. Björn är som på nålar nu när vi har gått 38 veckor och han säger att jag har haft bebisen i 9 månader och nu är det hans tur att få "hålla den" ha ha Man kan lugnt säga att min man är lika redo som jag =)
Magen:
Vecka 37 + 6
(Alltså kan det bli nerkomst vilken dag som helst..)
Jag har gått upp 13 kilo cirka
Omkrets 110 cm and still going!
Gullig mage!! Jag gick upp 30 kg.
Du kan knappt har byxor på dig längre ju hihi ;P,din lilla sockis så söt ;)<3..Det närma sig snart är det dags =)..Lycka till den dagen det blir =)
Vill med att det snart ska vara dags.. fusk =(
du är så fin o jag skrattar varje gång jag ser dej med din mage, för jag minns hur lycklig jag själv va då jag väntade dej o dina syskon.Jag är så avis,men så lycklig för att du ska bli mamma.Den underbaraste tiden i ens liv o jobbigaste ;)Älskar dej så mycket
